Små barn vs Stora barn

Konstig känsla det där att inte längre behöva passa in mina tider för att passa familjen eller barnen längre – De har blivit stora.

Visst har det varit så snart ett år men det är först nu som det börjar sjunka in. Nu för tiden behöver jag inte längre stressa hem från jobbet för att fixa maten eller inte behöver skynda mig hem efter träningen längre. Naturligtvis måste jag fortfarande finnas tillgänglig för sonen som bor hemma men inte alls på samma sätt som förut.

Känns verkligen lite konstigt, tänker fortfarande tanken på att jag måste skynda mig hem men sen kommer nästa tanke på en gång – att det behöver jag ju inte längre. Känns både skönt och lite konstigt skrämmande på samma gång.

bettyboop3

Annonser

Vecka 8

Måndag:
Dagen flöt på utan större krockar. Sportlov här denna vecka och sonen åkte till flickännen i Lidköping igår så kvällen blev lugn tillsammans med Alice i soffan på kvällen.

Tisdag:
Var iväg med tjejen som praktiserar hos mig till Nora och höll en information om brottsofferjourens verksamhet inför socialchef och ordförande i socialnämnden, hoppas det visar sig på ett positivt sätt i kronor och ören när vi gör vår ansökan. Hem till dottern på kvällen och tittade till hennes kisse Gibson. Den odågan hade dragit ut allt skräp ur skräpkorgen i badrummet :/

Onsdag:
Huvudvärken är tillbaka igen. Två låååånga möten under dagen varav det ena kändes som om det gick lite framåt 🙂 . En högstadieskolan inbokad för information om brottsofferfrågor och brottsofferjouren, ska bli kul! Var iväg och tränade på kvällen – Skönt! En liten sväng hem till dottens kisse idag igen och även idag hade den lilla odågan dragit ut skräpkorgen på golvet, tur att hon kom hem idag, tror hon var efterlängtad.

Torsdag:
En lång dag idag. Svårt att hinna med allt som ska göras på arbetet. Dagen avslutades med en studiecirkel i ”Brottsoffer + Funktionsnedsättningar”, spännande att få lära mig mer om just denna dubbla utsatthet.

Fredag:
Äääääntligen fredag! BROTTSOFFERDAGEN idag så som det är varje år den 22 februari. Vi var i Nora kommun och delade ut information om vår verksamhet. På eftermiddagen tog jag ledigt och bara njöt av att vara med mig själv.

Lördag:
En dag helt utan inbokningar. Avskyr att ha tider att passa när jag är ledig, känns som arbetet så fort det finns en planerad aktivitet. Pappa kom på förmiddagen – kul, det var längesen han var här. På eftermiddagen  var jag ner på stan med en vän, fikade, fyndade och kollade på folk 🙂

Söndag:
Vaknade jättetidigt. Tycker om att vakna tidigt på lediga dagar, känns som om jag får ut mer av min lediga tid då. Tittade på film, promenerade med Alice, tittade på film och promenerade med Alice och så fortsatte dagen ända till kvällen då jag hämtade hem sonen igen. Känner mig verkligen utvilad efter en dag helt ensam. Känns ju lite knäppt men jag ääääälskar verkligen sånna dagar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När hjärtat snör ihop sig

Tittar på min lilla gosevovve Alice och känner en oerhörd glädje och tacksamhet över att just hon finns i mitt liv. Tänker ibland på den där första tiden när hon kom, hur jag laddade och förberedde mig innan (se här) och hur de första veckorna blev.

modell 767

När hon kom var hon såååå försiktig och det växte aldrig riktigt bort. Efter de första dagarnas mycket osäkra lilla bebis Alice blev hon säkrare inne och fick riktiga valprus (se här) och sen kom den stora chocken då hon en dag efter någon vecka hemma hos oss blev helt täck med otäcka kliande utslag.

Dessa utslag var hemska och jag sökte genast veterinärvård för henne. Veterinären på kliniken här i stan blev så bekymrad att hon började prata om att det inte var värdigt för henne att leva vidare och att hon skulle behöva medecinsk vård hela livet. Jag var helt chockad när jag kom ut från kliniken och visste varken ut eller in. Efter ett par tre månader med tabletter, specialkost och specialmedel att tvätta och smörja henne med försvann äntligen de där otäcka utslagen. Nu äter hon vad som utan att reagera nämnvärt, skulle kunna kalla henne glufs glufs (om man bortser från att hon inte alls vill äta hundmat).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När man har det så gott tillsammans som vi har vill man inte gärna tänka på slutet och hur det kommer att bli. Läser en blogg där de har en liten kines, Buzz, som liknar Alice väldigt till utseende. Buzz har fått cancer och de har gått i valet och kvalet om de ska strålbehandla honom eller inte. Igår genomgick han sin första strålbehadling och är idag riktigt medtagen. Läser hennes inlägg och hjärtat snör ihop sig i bröstet – Fy vad hemskt när någon nära kär blir sjuk oavsett om det är en människa eller ett djur!

Snö

Fy vad trött jag är på all snö!

Vet inte varför denna vinter känns som om den aldrig tar slut. Kanske kan det bero på att snön kom redan i slutet av november och det är läääääängesen nu.

Jag vill ha vår!

images

Reflektion vecka 7

Måndag:
Såååå trött såååå trött såååå trött efter den långa arbetsvecka och helg som varit! Mäktade knappt med mitt arbete idag och när jag kom hem slängde jag mig raklång på soffan och bara njöt av att bara ligga där i mina mysisar 🙂

Tisdag:
Idag tog jag ledigt på förmiddagen och det var så skönt att bara sitta i pyjamasen i soffan med kaffet i handen. Efter det blev det arbete eftermiddagen och kvällen men lite ny energi i kroppen.

Onsdag:
Denna dag bara försvan i virrvarret av massor att göra på jobbet. Sonen fick äntligen klart sin tatuering och kom hem ocn meddelade att han ville göra en nu. Ny oro med andra ord.

Torsdag:
23 mil i bilen men det kändes som om det gick relativt fort. Hade en stödsökandebesök som jag oroat mig ganska mycket för som gick över förväntan, lättade flera kg efter det samtalet. Glömde min plasmatid :-/

Fredag:
Upp mitt i natten kändes det som när klockan ringde före fem. Iväg till Sollentuna för en tvådagars konferns tillsammans med en massa andra BOJare. Blev en riktigt bra fredag och fick med mig många nya tankar under dagen.

Lördag:
Fortsättning på konferensen men denna dag kändes inte lika matnyttig. Flera föreläsare som var intressant att lyssna på men där man inte fick med sig något ifrån i form av nya idéer eller tankar. Landade hemma igen på kvällen med en hemsk huvudvärk som det tog några timmar av sömn och tabletter att kurera.

Söndag:
Vaknade upp och var leeeeedig 🙂
Idag var jag och goaste Annica på spa på Loka Brunn. Ååå vad gott det var att bara vara, äta gott och bara ha det underbart utan några som helst måsten under dagen! På kvällen var jag hem till bästaste Ciara och hämtade Alice och fick en liten pratstund med henne också. Kan inte bli ett bättre avslut på veckan som gått!

IMG_1236

Reflektion vecka 6

Måndag:
Vaknade upp och kände att det var helt okey att det var måndag. Kommer att gå en spännande vecka till mötes. Bekymrad över sonen som gått till en oseriös tatuerare och inte fått den färdig. Han väntade i tre timar från utsatt tid men ingen tatuerare dök upp och sonen fick åka de tre milen hem igen i oförättat ärende.

Tisdag:
Lite seg på morgonen. Iväg till Lindesbergs kommun för att arbeta där under dagen. Massor av snö har det kommit och jag tar den större vägen dit vilken innebär 19 mil i bilen idag. Sonen fick en ny tid hos tatueraren men han dök inte upp idag heller och när sonen väntat fya timmar tog han bussen hem igen. Var upp till gymet med goaste vännen Annica. Handlade på väg hem därifrån och kände mig väldigt effektiv:)

Onsdag:
Idag känns det inte alls kul att gå upp men upp kommer jag. Även idag blir jag tvungen att trotsa snöovädret och arbeta under kvällen i Hällefors kommun, 14 mil i bilen idag. På vägen dit höll jag på att krocka med en buss och ett rådjur, samtidigt och ingen stans att stanna under vägen och varva ner lite bara att fortsätta köra. Bra möte blev det i vart fall 🙂

Torsdag:
Vill inte skrek kroppen på morgonen! Jodå, sa jag. Bara att gå upp. Fick möjlighet att ta ut ett par timmar komp under eftermiddagen och tänkte att den skulle innehålla träning och fikabesök – Glöm det! Sonen hade tänkt annorlunda. Han hade fått tid hos tatueraren och trots mina starka invändningar så gick han inte att stoppa. Idag fick han vänta fyra och en halv timma efter utsatt tid på en tatuerare som inte kom och det var bara för honom att åka hem igen. Oron ligger som en klump i magen. Fikade med bästa Ciara i vart fall – Alltid lika mysigt. När kvällen kom var jag så fylld av spänningar i kroppen att jag inte kunde sova. Positivt var i vart fall att jag fyndade ljusstaken på annons.

Fredag:
En dag i avstämningen tecken och sista förberedelserna inför kursen i helgen avklarades. Hämtade ut mina nya glasögon och två par jeans inhandlades. För övrigt en dag där spänningarna i kroppen känns i varje cell och oron över sonen och den oseriösa tatueraren, som han även idag väntade på i tre timmar, ligger som ett klister och ser till att spänningarna inte minskar. Ett glas rött tyckte jag allt att jag var värd på kvällen men bara ett då jag ska upp tidigt och köra lördag morgon.

Lördag:
Upp i ottan, 05.15, för att bege sig till Lindesberg och hålla i kursen för nya volontärer. Vilken härlig grupp med människor som kompletterade varandra hur bra som helst. Var hemma vid halv sju på kvällen igen, helt uppskruvad så somnade gjorde jag inte förrän strax efter halv fyra på morgonen.

Söndag:
Upp och på’t igen här gick det inte att gräma sig över att jag bara fått någon timmas sömn inte. Tillbaka till Lindesberg och fortsätta utbilda volontärerna =) . Hemma vid 18 tiden på kvällen igen och då var jag hem till goaste dottern Rebecca för hon har varit borta en hel vecka. Sen in till grannstaden Kristinehamn, hämtade Alice hos Ciara och Alexander vid bussen och så hem igen. Kan tala om att jag däckade redan före klockan 22 på kvällen.

Oseriös tatuerare

För ett par veckor sedan bestämde sig sonen för att göra en tatuering. Han är 17 år och ingen seriös tatuerare skulle ta sig an honom och då gör han som så många andra däribland ett flertal av hans kompisar – Går till en oseriös tatuerare *suck* (mot min inrådan).

Kom hem på kvällen och visade stolt upp vad han gjort och det är svårt att förklara hur man då känner som förälder. Oro över att nålarna eller färgen inte varit riktigt ren eller att färgen var dålig och innehåller skadliga ämnen osv. Men den är gjord, sitter där för tid och evighet och det finns inte en chans att få sonen att se på det så som jag gör. Han hade inte hunnit få den färdig utan skulle in till grann-staden under morgondagen och göra den klar. Bad honom vänta och gå till en seriös men inte då, han hade ju redan betalt för denna… 😦

Dagen efter åkte han de tre milen till grann-staden på utsatt tid och satt där och väntade i fyra timmar utan att tatueraren dök upp och fick till slut ge upp och åka hem igen. Efter det har han suttit vid fyra tillfällen, 19 timmar sammanlagt, till och väntat på utsatt tid i grann-staden på tatueraren som bara förhalar och inte dyker upp.

Tycker så synd om sonen som betalt för detta elende samtidigt som jag känner en liten tillfredsställelse att han nu tvingas vänta med att fylla i den tills han fyller 18 år och kan gå till en seriös tatuerare (hoppas bara att han inte vänder sig till ännu en oseriös).

Som förälder står man helt maktlös i allt detta. Det går inte att göra något för att hejda alla oseriösa tatuerare som poppar upp som svampar under en lagomt regnig period. Det finns ingen lag som säger att du inte får tatuera hemma och ingen lag som säger att hemmatatuerare inte får tatuera barn och ungdomar under 18 år. Det får mig verkligen att fundera på om lagen som finns för etablerade proffisionella tatuerare att inte tatuera ungdomar under 18 år är riktig. När det är så lätt att gå till en oseriös med alla de riskerna vore det nog bättre att kunna gå till en proffisionell på en gång och på det viset slippa utsätta sig för alla riskerna!