Asics – Fothopp

Kommer ni ihåg när jag började köra lite hårdare på crosstrainern, läs här, att jag fick så himla ont i under trampdynorna och tårna.

Köpte ju skor då som de på sportaffären trodde skulle funka – Funkade inte alls…
Köpte specialsulor som var anpassade till mina fötter och la i skorna – Funkade inte heller…
Tänkte att det är bara att bita ihop och ta pauser med jämna mellanrum så att fötterna får vila lite och det har jag gjort ända till nu.

Nu har jag äntligen hittat ett par skor som funkar – Asics !!

Inget ont i varken trampdynor eller under tårna och här är nog en del av förklaringen:

Dämpning

En annan tydlig skillnad mellan könen är att kvinnor ofta väger mindre än män. En av de viktigaste funktionerna i en löparsko är att dämpa stötar i fötter och ben. Men eftersom löparskor alltid utformats med mäns vikt i åtanke har dämpningsmaterialet ofta varit för stumt för kvinnor. Följden har då blivit att materialet inte trycks ihop som det ska och kvinnor inte får uppleva skons fulla dämpningsfunktion.

Gender Specific Forefoot Cushioning:
Kvinnor får mer dämpning.

ASICS har därför utvecklat Gender Specific Forefoot Cushioning. Teknologin har ett patenterat dämpningsmaterial i framfoten som kallas Solyte, men i en mindre stum variant än i herrskorna. Dämpningen sitter under hela trampdynan och materialet ger kvinnliga löpare god stötdämpning och mer bounce. Gender Specific Forefoot Cushioning gör helt enkelt löpningen bekvämare för kvinnor.
Hittade infon här 

Ibland eller allt om oftast

Bloggar inte mycket nu inte för att det inte händer saker men på något vis försvinner tanken att prenta ner det i bloggen. Får se om det är tillfälligt eller om bloggandet faktiskt har gjort sitt för mig. Jag har bloggat regelbundet sedan 2007 så det skulle allt kännas lite konstigt om den inte längre fanns.

Lite nyfiken blev jag idag då jag tittade in här och såg att massor av mina inlägg var lästa, kan tro att det är en ny läsare som hittat hit och kollat bakåt lite – Kul!

Jaha ja…

Det var den semestern och den sommaren och för första gången i mitt liv så ser jag faktiskt fram emot hösten. Att med gott samvete få krypa upp i soffans mjuka hörn, tända ljus, dra filten över sig och titta på en bra film – Mys 🙂

I veckan var jag iväg och köpte nytt gymkort så nu är det bara att träna ett halvår framåt och har startat upp med både styrka och kondition och nu ligger jag här i soffan och det känns som om någon har slitit sönder näst intill varje muskel i min kropp. Ja ja, får väl skulle mig själv när jag inte gjort annat än legat i soffan och ätit ätit och ätit hela sommaren.

Till och med den där j_vla vågen hade mage att tala om att jag gått upp ½ kg i veckan under semesten så nu har jag några dagar av självförnekelse med andra ord ”hata vågen dagar” *suck*

Dexter

Om ni undrar vad jag gör på min sista vecka av semestern…

Läser inte…

Fikar inte…

Tränar inte…

Umgås inte…

Reser inte…

Är inte ute…

Men däremot sitter jag inne heeeeela dagarna och nätterna, dricker kaffe och har upptäckt en nygammal serie om jag bara äääälskar 🙂

Utmana mig själv – Kaknästornet

För att vara otroligt rädd för höjder så har jag verkligen utmanat mig själv under sonens och min tripp till Stockholm – Först Globen och Skyview och dagen efter tog vi en tur ut till Kaknästornet.

Det var lättare att titta i den hissen då det inte var några fönster alls men fort gick den istället, 30 våningar på 30 sekunder. Sonen skulle ta tid på vägen ner men hade oturen att den stannade på våning 28 och jag hade inte någon lust att åka upp och ner tills den inte stannade för några på och avstigningar så han fick nöja sig med de 36 sekunder han kunde räkna ihop i inbromsning och uppstart 🙂

När vi kom upp och såg ut genom fönstren så kändes det som om hela Kaknästornet skulle falla och jag fick verkligen intala mig själv att den naturligtvis inte skulle falla, den har ju faktiskt stått där sen 1967 och kommer stå i många år till utan att ramla ihop.

När vi kom ut ur hissen så möttes vi av den här härliga synen 😛

Skyview – Globen

Det är inte lätt att tillfredsställa tonåringar på semester inte… Tänkte vi skulle titta på Regalskeppet Vasa när vi var i Stockholm men sonen var föga intresserad av detta förslag. Funderade även på stadshuset men inte heller det genererade i några hurrarop men så när jag nämnde att man kunde åka upp utanpå globen i glashissar då ljusnade hans min och vi bestämde att det skulle vi göra.

Har jag nämnt att jag är gruvligt höjdrädd…?!?! 

Men vad gör man inte för sina barn…

Åkte till Globen och köpte biljetter för att åka upp i en av dessa två hissar som gick upp var tionde minut. Dessa hissar var en välbesökt turistattraktion och vi fick vänta 1½ timma på våran tur.
Först visade de en liten kort film om hur Globen kom till och vilka event den hade brukats till och så var det dags att kliva in i hissen som går 130 meter utanpå globens väggar ända upp till toppen och ner igen vilket skulle ta ca 20 minuter.

De första 40 metrarna eller så gick bra sedan slöt jag mina ögon, vågade inte för mitt liv titta. Har tidigare blivit hysterisk och börjat gråta när jag varit på höjder och med tanke på att jag nu var ensam vuxen med sonen så ville jag inte utsätta honom för en hysterisk mamma. Men efter ett par minuter med slutna ögon började min fantasi visa mig inre bilder om hur det såg ut utanför och jag kände att hysterin inte var långt borta. Böjde ner huvudet där jag satt och höll för ögonen och öppnade dem sakta så att jag endast såg väskan jag hade i knät. De inre bilderna försvan och ersattes med synen av väskan och jag kände mig lugnare.

Jag har alltså varit uppe på globen men inte sett något av utsikten alls. Men sonen hade sällskap av mig i vart fall och tyckte att det hela var riktigt spännande och tog en hel del bilder. Han var nöjd och då var jag nöjd 🙂

Först efter fick jag veta att de där hissarna fastnat ett flertal gånger och att de då fått slussa människor från den ena hissen till den andra när de varit där uppe… Hade jag vetat det innan hade jag aldrig vågat mig upp!!!