Vecka 10

Måndag
En vanlig dag på jobbet men var inte hemma förrän vid sex-tiden så det blev inte mycket tid över för något annat än matlagning och soffhäng. Sonen kom till sist hem från Göteborg sent på kvällen efter att ha missat tåget han skulle med.

Tisdag
Ibland är det som om jag håller på att drunkna i arbete, känns som om det kvittar hur mycket övertid jag lägger till så blir det inte mindre att göra. Idag blev det ett 13 timmars skift och dagen avslutades med en studiecirkel för volontärerna i Brottsutsatthet och funktionsnedsättning. Väl hemma vid åtta på kvällen känner jag mig mer död än levande.

Onsdag
Vaknade efter en natt med massor av ”jobb” hela natten. Jag har planerat, funderat, blött och stött jobb hela natten i mina drömmar. Vaknade av tanken på att jag måste komma ihåg att lägga till en sak på ”att göra listan” men i skrivandets stund har jag glömt vad det var. Lång dag även idag, 13 timmar, och kvällen avslutades med ett möte på den nya ”bojen” (kontoret) för de nya volontärerna där vi planerade in det praktiska. Trött som attans när jag skulle åka de sju milen hem vid åtta-tiden på kvällen.

Torsdag
Tröööööt, ville inte alls varken vakna eller gå upp denna morgon men har sovit som en död hela natten – Så skönt! Ännu en 13 timmars arbetsdag som avslutades med vårt årsmöte. Hem och näst intill stupade i säng.

Fredag
Äntligen fredag och efter fyra timmars arbete så tog jag helg – Underbart härligt! Körde in sonen till Kristinehamn där hans pappa hämtade upp honom för att köra honom nästa etapp mot Mariestad, sen blev det tåg till Lidköping sista biten. Själv passade jag på att hälsa på Ciara och fick världens godaste blåbärsbakelse där – mumsigt. Hem och städade (har inte gjort det på två veckor så det behövdes kan jag säga). Sen kunde jag bara sitta i soffan med ett glas rött och se fram emot en hel-ledig helg i ett rent hem utan en enda sak inbokad 🙂

Lördag
Vaknade tidigt till en alldeles underbart vacker dag. Denna alldeles underbart vackra vinterdag spenderade jag i soffan tittandes på tv med persiennerna neddragna. Jag har jobbat 12 dagar i sträck och nästan hälften av dessa dagar har varit riktigt långa så när ja äntligen blev ledig tänkte jag  inte ha något dåligt samvete för att jag stängde solen ute och bara njöt hemma i soffan. Bröt endast mitt soffhäng denna lördag med promenader med Alice och träning och fika med en vän.

Söndag
Vaknade tidigt även denna dag och solen lös lika vackert idag MEN jösses vad kallt det var -11,2 grader *burr*. Halv nio på morgonen var jag redan på Maxi och handlade för att kunna förbereda lunchen som jag skulle bjuda Rebecca och hennes pojkvän Alexander på idag. Så mysigt att ha dem här en stund och det ser ut på bilden som om de tyckte det var lika roligt de också. Sedan lånade de bilen för att åka och gratta pappa och hämta hem broschan Alexander (krångligt när de har samma namn). Tittade på filmen om Palme och den var helt klart sevärd även om den inte låg i bästa-kategorin.

Tänk positivt och var optimist

Tänk positivt och var optimist är den undermening som avslutar varje diskussion och möte nu för tiden. Oavsett hur tufft du har det eller hur tufft du upplever din situation så kan själv påverka din situation med positivt tänkande.
Och vem vill inte vara optimist!?! – Tänk dig frisk!

Naturligtvis mår vi inte bra av att i längden alltid grotta ner oss i det negativa och alltid se saker ur ett pessimistiskt perspektiv men det finns en fara i att alltid upphöja positiv psykologi till en evig sanning. Om vi enbart var uteslutande positiva och aldrig hade känslor av  tvivel skulle vi inte utvecklats.
Negativa känslor är lika viktiga för oss som de positiva!

När samhället  har format en hel industri kring föreställningen om att du kan tänka dig glad i form av massutskick i all media med feta rubriker så som ”Tänk dig frisk” eller ”Påverka ditt liv med positivt tänkande”, kurser i positivt tänkande, inspirationstal mm tar det ansvaret från samhället och lägger det på den enskilda individen. Det ger  många gånger motsatt effekt och orsakar ofta en stor skuldbeläggning hos den person som inte ”lyckas” tänka sig ur en depression eller tänka sig frisk från cancer.

Vårt samhälle försöker inbillar oss medborgare att en positiv attityd är viktigare än att klaga över orättvisor – Det är rätt sjukt!

Kom att tänka på en gång när min son var liten, ca 4 år, och vi satt och läste en saga om optimister och pessimister. Han ställde lite följdfrågor om vad en optimist var och vad en pessimist var och jag förklarade så gott jag kunde så att han skulle förstå. Han tänkte en stund och så sa han
– ”Mamma, då tror jag att jag är en pessimist”.

Han la ingen värdering i om det var bättre att vara pessimist eller optimist utan konstaterade detta helt utan den förståelsen. Hur många av oss skulle ens kunna snudda vid tanken på att vi skulle kunna vara något så fult som en pessimist??? 🙂

 

Vecka 9

Måndag:
Upp och iväg till arbetet. 23 mil i bilen denna dag men bara det inte blir flera gånger i veckan så funkar det bra. Väl hemma igen var det bara att laga lite mat till mig och sonen (så skönt att han är hemma igen) och sen så iväg till gymet och träna samt den obligatoriska pratkaffen efter träningen innan det var dags att ta kvällen.

Tisdag:
Vaknade upp till en strålande sol även idag (eller ja, det var ju en sanning med modifikation, solen kom lite senare på dagen), underbart vad den gör med humöret i vart fall 🙂 Revision idag på arbetet och den gick bra som vanligt, skönt! Till sopstationen med en massa gamla tidningar, iväg till VV och sen var det bara att dyka ner i tvättstugan resten av kvällen.

Onsdag:
Uj vilken lång dag, åtta på morgonen till åtta på kvällen, men en väldigt rolig och händelserik dag först på en högstadieskola och sen på ett möte med länets HSO. Väl hemma är soffan min bästa vän.

Torsdag:
Ännu en lång dag, nio på morgonen till halv nio på kvällen . Smet ifrån en timma på jobbet förut och åkte och lämnade lite plasma. Sen var det bara på’t igen med en lång information i en anhörigträff. Fick en helvetiska huvudvärk efter det och hoppades in i det sista att den skulle ge med sig men inte då och sen blev det för sent att ställa in studiecirkeln vi påbörjade förra veckan, var bara att köra trots att jag hade så ont så jag knappt kunde tänka – Studiecirkeln blev oxå därefter 😦

Fredag:
Jobbade hemifrån på förmiddagen med att fixa inför den sista delen av volontärutbildningen som går av stapeln under lördagen och söndagen. På eftermiddagen var jag till Ciara. Vi fikade och uppdaterade varandra om den senaste veckan, önskar verkligen att vi kunde bo grannar igen så att vi kunde träffas oftare och mer spontant. Lämnade Alice hos henne då jag arbetar hela helgen. På kvällen kom dottern och hennes lillasyster hit och jag bjöd på tapas (har inte riktigt fått in att göra liiiite av varje rätt utan det kändes mer som ett spanskt julbord – massor av mat) Såååå mysigt att ha dem här en hel kväl ❤

Lördag:
Upp tiiiiidigt tiiiiidigt, 04.50, för att åka upp till Lindesberg och hålla sista delen av volontärutbildningen. Alla som skulle vara på utbildningen kom och var riktigt engagerade, riktigt roligt! Sov över på Stadshotellet i Lindesberg då dagen blev lång och skulle vara där tiiiiidigt på söndagmorgon också.

Söndag:
Blev mäkta imponerad då jag kom ner efter en natt på ett folktomt hotell och möttes av ett dignande frukostbord. Där hade de dukat upp på samma sätt som om det var fullbelagt, helt klart hög ”åka tillbaka faktor”. Kom hem vid fyra-tiden på eftermiddagen efter att ha avverkat sista dagen på vår volontärutbildning och slängde mig i soffan ett par timmar innan jag åkte in till Ciara i grannstaden och hämtade hem Alice. Sonen missade sista bussen hem från Göteborg och kommer väl hem i morgon istället.

Små barn vs Stora barn

Konstig känsla det där att inte längre behöva passa in mina tider för att passa familjen eller barnen längre – De har blivit stora.

Visst har det varit så snart ett år men det är först nu som det börjar sjunka in. Nu för tiden behöver jag inte längre stressa hem från jobbet för att fixa maten eller inte behöver skynda mig hem efter träningen längre. Naturligtvis måste jag fortfarande finnas tillgänglig för sonen som bor hemma men inte alls på samma sätt som förut.

Känns verkligen lite konstigt, tänker fortfarande tanken på att jag måste skynda mig hem men sen kommer nästa tanke på en gång – att det behöver jag ju inte längre. Känns både skönt och lite konstigt skrämmande på samma gång.

Vecka 8

Måndag:
Dagen flöt på utan större krockar. Sportlov här denna vecka och sonen åkte till flickännen i Lidköping igår så kvällen blev lugn tillsammans med Alice i soffan på kvällen.

Tisdag:
Var iväg med tjejen som praktiserar hos mig till Nora och höll en information om brottsofferjourens verksamhet inför socialchef och ordförande i socialnämnden, hoppas det visar sig på ett positivt sätt i kronor och ören när vi gör vår ansökan. Hem till dottern på kvällen och tittade till hennes kisse Gibson. Den odågan hade dragit ut allt skräp ur skräpkorgen i badrummet

Onsdag:
Huvudvärken är tillbaka igen. Två låååånga möten under dagen varav det ena kändes som om det gick lite framåt 🙂 . En högstadieskolan inbokad för information om brottsofferfrågor och brottsofferjouren, ska bli kul! Var iväg och tränade på kvällen – Skönt! En liten sväng hem till dottens kisse idag igen och även idag hade den lilla odågan dragit ut skräpkorgen på golvet, tur att hon kom hem idag, tror hon var efterlängtad.

Torsdag:
En lång dag idag. Svårt att hinna med allt som ska göras på arbetet. Dagen avslutades med en studiecirkel i ”Brottsoffer + Funktionsnedsättningar”, spännande att få lära mig mer om just denna dubbla utsatthet.

Fredag:
Äääääntligen fredag! BROTTSOFFERDAGEN idag så som det är varje år den 22 februari. Vi var i Nora kommun och delade ut information om vår verksamhet. På eftermiddagen tog jag ledigt och bara njöt av att vara med mig själv.

Lördag:
En dag helt utan inbokningar. Avskyr att ha tider att passa när jag är ledig, känns som arbetet så fort det finns en planerad aktivitet. Pappa kom på förmiddagen – kul, det var längesen han var här. På eftermiddagen  var jag ner på stan med en vän, fikade, fyndade och kollade på folk 🙂

Söndag:
Vaknade jättetidigt. Tycker om att vakna tidigt på lediga dagar, känns som om jag får ut mer av min lediga tid då. Tittade på film, promenerade med Alice, tittade på film och promenerade med Alice och så fortsatte dagen ända till kvällen då jag hämtade hem sonen igen. Känner mig verkligen utvilad efter en dag helt ensam. Känns ju lite knäppt men jag ääääälskar verkligen sånna dagar!

När hjärtat snör ihop sig

Tittar på min lilla gosevovve Alice och känner en oerhörd glädje och tacksamhet över att just hon finns i mitt liv. Tänker ibland på den där första tiden när hon kom, hur jag laddade och förberedde mig innan (se här) och hur de första veckorna blev.

När hon kom var hon såååå försiktig och det växte aldrig riktigt bort. Efter de första dagarnas mycket osäkra lilla bebis Alice blev hon säkrare inne och fick riktiga valprus (se här) och sen kom den stora chocken då hon en dag efter någon vecka hemma hos oss blev helt täck med otäcka kliande utslag.

Dessa utslag var hemska och jag sökte genast veterinärvård för henne. Veterinären på kliniken här i stan blev så bekymrad att hon började prata om att det inte var värdigt för henne att leva vidare och att hon skulle behöva medecinsk vård hela livet. Jag var helt chockad när jag kom ut från kliniken och visste varken ut eller in. Efter ett par tre månader med tabletter, specialkost och specialmedel att tvätta och smörja henne med försvann äntligen de där otäcka utslagen. Nu äter hon vad som utan att reagera nämnvärt, skulle kunna kalla henne glufs glufs (om man bortser från att hon inte alls vill äta hundmat).

När man har det så gott tillsammans som vi har vill man inte gärna tänka på slutet och hur det kommer att bli. Läser en blogg där de har en liten kines, Buzz, som liknar Alice väldigt till utseende. Buzz har fått cancer och de har gått i valet och kvalet om de ska strålbehandla honom eller inte. Igår genomgick han sin första strålbehadling och är idag riktigt medtagen. Läser hennes inlägg och hjärtat snör ihop sig i bröstet – Fy vad hemskt när någon nära kär blir sjuk oavsett om det är en människa eller ett djur!

Snö

Fy vad trött jag är på all snö!

Vet inte varför denna vinter känns som om den aldrig tar slut. Kanske kan det bero på att snön kom redan i slutet av november och det är läääääängesen nu.

Jag vill ha vår!

Reflektion vecka 7

Måndag:
Såååå trött såååå trött såååå trött efter den långa arbetsvecka och helg som varit! Mäktade knappt med mitt arbete idag och när jag kom hem slängde jag mig raklång på soffan och bara njöt av att bara ligga där i mina mysisar 🙂

Tisdag:
Idag tog jag ledigt på förmiddagen och det var så skönt att bara sitta i pyjamasen i soffan med kaffet i handen. Efter det blev det arbete eftermiddagen och kvällen men lite ny energi i kroppen.

Onsdag:
Denna dag bara försvan i virrvarret av massor att göra på jobbet. Sonen fick äntligen klart sin tatuering och kom hem ocn meddelade att han ville göra en nu. Ny oro med andra ord.

Torsdag:
23 mil i bilen men det kändes som om det gick relativt fort. Hade en stödsökandebesök som jag oroat mig ganska mycket för som gick över förväntan, lättade flera kg efter det samtalet. Glömde min plasmatid

Fredag:
Upp mitt i natten kändes det som när klockan ringde före fem. Iväg till Sollentuna för en tvådagars konferns tillsammans med en massa andra BOJare. Blev en riktigt bra fredag och fick med mig många nya tankar under dagen.

Lördag:
Fortsättning på konferensen men denna dag kändes inte lika matnyttig. Flera föreläsare som var intressant att lyssna på men där man inte fick med sig något ifrån i form av nya idéer eller tankar. Landade hemma igen på kvällen med en hemsk huvudvärk som det tog några timmar av sömn och tabletter att kurera.

Söndag:
Vaknade upp och var leeeeedig 🙂
Idag var jag och goaste Annica på spa på Loka Brunn. Ååå vad gott det var att bara vara, äta gott och bara ha det underbart utan några som helst måsten under dagen! På kvällen var jag hem till bästaste Ciara och hämtade Alice och fick en liten pratstund med henne också. Kan inte bli ett bättre avslut på veckan som gått!

Reflektion vecka 6

Måndag:
Vaknade upp och kände att det var helt okey att det var måndag. Kommer att gå en spännande vecka till mötes. Bekymrad över sonen som gått till en oseriös tatuerare och inte fått den färdig. Han väntade i tre timar från utsatt tid men ingen tatuerare dök upp och sonen fick åka de tre milen hem igen i oförättat ärende.

Tisdag:
Lite seg på morgonen. Iväg till Lindesbergs kommun för att arbeta där under dagen. Massor av snö har det kommit och jag tar den större vägen dit vilken innebär 19 mil i bilen idag. Sonen fick en ny tid hos tatueraren men han dök inte upp idag heller och när sonen väntat fya timmar tog han bussen hem igen. Var upp till gymet med goaste vännen Annica. Handlade på väg hem därifrån och kände mig väldigt effektiv:)

Onsdag:
Idag känns det inte alls kul att gå upp men upp kommer jag. Även idag blir jag tvungen att trotsa snöovädret och arbeta under kvällen i Hällefors kommun, 14 mil i bilen idag. På vägen dit höll jag på att krocka med en buss och ett rådjur, samtidigt och ingen stans att stanna under vägen och varva ner lite bara att fortsätta köra. Bra möte blev det i vart fall 🙂

Torsdag:
Vill inte skrek kroppen på morgonen! Jodå, sa jag. Bara att gå upp. Fick möjlighet att ta ut ett par timmar komp under eftermiddagen och tänkte att den skulle innehålla träning och fikabesök – Glöm det! Sonen hade tänkt annorlunda. Han hade fått tid hos tatueraren och trots mina starka invändningar så gick han inte att stoppa. Idag fick han vänta fyra och en halv timma efter utsatt tid på en tatuerare som inte kom och det var bara för honom att åka hem igen. Oron ligger som en klump i magen. Fikade med bästa Ciara i vart fall – Alltid lika mysigt. När kvällen kom var jag så fylld av spänningar i kroppen att jag inte kunde sova. Positivt var i vart fall att jag fyndade ljusstaken på annons.

Fredag:
En dag i avstämningen tecken och sista förberedelserna inför kursen i helgen avklarades. Hämtade ut mina nya glasögon och två par jeans inhandlades. För övrigt en dag där spänningarna i kroppen känns i varje cell och oron över sonen och den oseriösa tatueraren, som han även idag väntade på i tre timmar, ligger som ett klister och ser till att spänningarna inte minskar. Ett glas rött tyckte jag allt att jag var värd på kvällen men bara ett då jag ska upp tidigt och köra lördag morgon.

Lördag:
Upp i ottan, 05.15, för att bege sig till Lindesberg och hålla i kursen för nya volontärer. Vilken härlig grupp med människor som kompletterade varandra hur bra som helst. Var hemma vid halv sju på kvällen igen, helt uppskruvad så somnade gjorde jag inte förrän strax efter halv fyra på morgonen.

Söndag:
Upp och på’t igen här gick det inte att gräma sig över att jag bara fått någon timmas sömn inte. Tillbaka till Lindesberg och fortsätta utbilda volontärerna =) . Hemma vid 18 tiden på kvällen igen och då var jag hem till goaste dottern Rebecca för hon har varit borta en hel vecka. Sen in till grannstaden Kristinehamn, hämtade Alice hos Ciara och Alexander vid bussen och så hem igen. Kan tala om att jag däckade redan före klockan 22 på kvällen.

Oseriös tatuerare

För ett par veckor sedan bestämde sig sonen för att göra en tatuering. Han är 17 år och ingen seriös tatuerare skulle ta sig an honom och då gör han som så många andra däribland ett flertal av hans kompisar – Går till en oseriös tatuerare *suck* (mot min inrådan).

Kom hem på kvällen och visade stolt upp vad han gjort och det är svårt att förklara hur man då känner som förälder. Oro över att nålarna eller färgen inte varit riktigt ren eller att färgen var dålig och innehåller skadliga ämnen osv. Men den är gjord, sitter där för tid och evighet och det finns inte en chans att få sonen att se på det så som jag gör. Han hade inte hunnit få den färdig utan skulle in till grann-staden under morgondagen och göra den klar. Bad honom vänta och gå till en seriös men inte då, han hade ju redan betalt för denna… 😦

Dagen efter åkte han de tre milen till grann-staden på utsatt tid och satt där och väntade i fyra timmar utan att tatueraren dök upp och fick till slut ge upp och åka hem igen. Efter det har han suttit vid fyra tillfällen, 19 timmar sammanlagt, till och väntat på utsatt tid i grann-staden på tatueraren som bara förhalar och inte dyker upp.

Tycker så synd om sonen som betalt för detta elende samtidigt som jag känner en liten tillfredsställelse att han nu tvingas vänta med att fylla i den tills han fyller 18 år och kan gå till en seriös tatuerare (hoppas bara att han inte vänder sig till ännu en oseriös).

Som förälder står man helt maktlös i allt detta. Det går inte att göra något för att hejda alla oseriösa tatuerare som poppar upp som svampar under en lagomt regnig period. Det finns ingen lag som säger att du inte får tatuera hemma och ingen lag som säger att hemmatatuerare inte får tatuera barn och ungdomar under 18 år. Det får mig verkligen att fundera på om lagen som finns för etablerade proffisionella tatuerare att inte tatuera ungdomar under 18 år är riktig. När det är så lätt att gå till en oseriös med alla de riskerna vore det nog bättre att kunna gå till en proffisionell på en gång och på det viset slippa utsätta sig för alla riskerna!

Allt går i 120 = Stress :-/

Ibland är det verkligen motigt att ha sex kommuner att åka runt och arbeta i, det tar sååååå himla mycket tid att bara tillbringa i bilen. Skönt tänker en del men när man har massor att göra då är det inte alls skönt utan otroligt stressande.

Denna vecka har flängt fram och tillbaka över kommungränserna och att vädret ser ut som det ska göra på julafton gör ju inte saken särskilt mycket bättre utan lägger på ännu ett kol på stressen. 14 mil i tisdags, 14 mil i onsdags, 10 mil idag, 14 mil i morgon, 14 mil på lördag och 14 mil på söndag.

Känns som om  jag näst intill bor i bilen.
Jag vill ha en sprillans ny bil – Det tycker jag verkligen att jag är värd!

De här bilarna ska jag titta på och provköra om någon dag…

Hyundai i20

Hyundai i30

 

IT avdelning vänt

Sitter uppe på kontoret i Lindesberg och väntar på att IT avdelningen ska komma och göra en inloggning till kommunens nät åt mig.

Hade inte riktigt planerat detta dröjsmål så jag har inget inbokat över lunchen. Gjorde ett försök att få en lunchkompis i sista stund med en liten efterlysning på Facebook men det ser inte ut att lyckas…

Jädra godisskål som står här på bordet och enträget viskar till mig att innehållet vill bli uppätet.

Jag försöker verkligen härda ut.
Borde nog gå ut i köket och slänga dem…

Benämningar på kvinnan

Hände en sak i går som fick mig att fundera på benämningar på kön.

När jag var till Specsaver och beställde de nya glasögonen så glömde jag mina hanskar där, kom på det i stort sett så snart jag kom ut ur affären och vände då om och gick in igen. När jag kom in igen så var det en kvinna där inne, ca 50 år, som sa till personalen ”Nu kommer damen som äger handskarna”. Jag fick en smärre chock att bli kallad för Dam, känns inte alls som jag, och gick och smålog över den benämningen ganska länge.

Dam…
Vad är det som klassificerar ordet Dam egentligen?  Googlade på ordet och fick fram detta ”Dam är ett något ålderdomligt ord för en vuxen kvinna, alternativt en belevad beteckning villig en madam eller jänta. Även en beteckning för den kvinnliga danspartnen i dans.”

Googlar man på bilder på flicka, tjej, Kvinna, Dam, Tant ser det ut så här:

Sonen, 17 år, hade sina egna funderingar på i vilken ålder man ”går in i” de olika benämningarna:

• Flicka är man till ca 15 år
• Tjej är man tills man blir 25 år
• Kvinna är man mellan 25 – 45 år
• Efter 45 år så blir man tant

Benämningen dam fanns inte ens med i hans sätt att se på kvinnan…

Dessa glasögon…

…blir det! 🙂

Äntligen känner jag att jag hittat rätt i glasögondjungeln. Provade först några olika modeller, dessa finner du här, och valde då nr 3 och ett par som jag inte fick bild på för jag blev så stressad till slut att jag bara tog ett par.

Väl hemma så fick jag in bilderna på datorn och ångrade mig omedelbart men då var det redan för sent. Nu har jag haft de två som jag beställde hemma i någon vecka och de känns bara heeeeeelt fel så idag var jag ner till Specsavers och beställde två nya.

Jag har nu varit nere fyra gånger och provat men idag kändes det annorlunda, jag hade på något vis landat i att se mig själv i glasögon och hittade ganska på en gång flera som jag gillade.  De två som jag slutligen beställde känns nu bara såååå himla rätt och är de två som är på bild 🙂

 

Sexistisk toaskylt

Vilken tjej, Astrid från Luleå, som satt i TV4 morgonsoffa idag, så stark och intelligent!

Denna bild har sattes upp utanför en toalett på hennes skola, Tunaskolan, i Luleå och den ingick i ett konstnärligt projekt på skolan och lärarna godkände att den sattes upp.

När Astrid 14 år reagerar på bilden då hon tycker att den är sexistisk och nonchalerar, förminskar och legitimiserar sexuella trakasserier står hela skolan, både vuxna och elever, helt oförstående – Ingen lyssnar på henne 😦 – Inte ens Universitetsutbildade lärare kan se problemet med denna bild. Det är helt sanslöst!

Nu ska bilden tas bort men inte för att skolan förstått problemet utan för att skolan behöver arbetsro…?!?!