Vecka 10

Måndag
En vanlig dag på jobbet men var inte hemma förrän vid sex-tiden så det blev inte mycket tid över för något annat än matlagning och soffhäng. Sonen kom till sist hem från Göteborg sent på kvällen efter att ha missat tåget han skulle med.

Tisdag
Ibland är det som om jag håller på att drunkna i arbete, känns som om det kvittar hur mycket övertid jag lägger till så blir det inte mindre att göra. Idag blev det ett 13 timmars skift och dagen avslutades med en studiecirkel för volontärerna i Brottsutsatthet och funktionsnedsättning. Väl hemma vid åtta på kvällen känner jag mig mer död än levande.

Onsdag
Vaknade efter en natt med massor av ”jobb” hela natten. Jag har planerat, funderat, blött och stött jobb hela natten i mina drömmar. Vaknade av tanken på att jag måste komma ihåg att lägga till en sak på ”att göra listan” men i skrivandets stund har jag glömt vad det var. Lång dag även idag, 13 timmar, och kvällen avslutades med ett möte på den nya ”bojen” (kontoret) för de nya volontärerna där vi planerade in det praktiska. Trött som attans när jag skulle åka de sju milen hem vid åtta-tiden på kvällen.

Torsdag
Tröööööt, ville inte alls varken vakna eller gå upp denna morgon men har sovit som en död hela natten – Så skönt! Ännu en 13 timmars arbetsdag som avslutades med vårt årsmöte. Hem och näst intill stupade i säng.

Fredag
Äntligen fredag och efter fyra timmars arbete så tog jag helg – Underbart härligt! Körde in sonen till Kristinehamn där hans pappa hämtade upp honom för att köra honom nästa etapp mot Mariestad, sen blev det tåg till Lidköping sista biten. Själv passade jag på att hälsa på Ciara och fick världens godaste blåbärsbakelse där – mumsigt. Hem och städade (har inte gjort det på två veckor så det behövdes kan jag säga). Sen kunde jag bara sitta i soffan med ett glas rött och se fram emot en hel-ledig helg i ett rent hem utan en enda sak inbokad 🙂

Lördag
Vaknade tidigt till en alldeles underbart vacker dag. Denna alldeles underbart vackra vinterdag spenderade jag i soffan tittandes på tv med persiennerna neddragna. Jag har jobbat 12 dagar i sträck och nästan hälften av dessa dagar har varit riktigt långa så när ja äntligen blev ledig tänkte jag  inte ha något dåligt samvete för att jag stängde solen ute och bara njöt hemma i soffan. Bröt endast mitt soffhäng denna lördag med promenader med Alice och träning och fika med en vän.

Söndag
Vaknade tidigt även denna dag och solen lös lika vackert idag MEN jösses vad kallt det var -11,2 grader *burr*. Halv nio på morgonen var jag redan på Maxi och handlade för att kunna förbereda lunchen som jag skulle bjuda Rebecca och hennes pojkvän Alexander på idag. Så mysigt att ha dem här en stund och det ser ut på bilden som om de tyckte det var lika roligt de också. Sedan lånade de bilen för att åka och gratta pappa och hämta hem broschan Alexander (krångligt när de har samma namn). Tittade på filmen om Palme och den var helt klart sevärd även om den inte låg i bästa-kategorin.

5624_10151356715896429_1249584003_n (2)

Tänk positivt och var optimist

Tänk positivt och var optimist är den undermening som avslutar varje diskussion och möte nu för tiden. Oavsett hur tufft du har det eller hur tufft du upplever din situation så kan själv påverka din situation med positivt tänkande.
Och vem vill inte vara optimist!?! – Tänk dig frisk!

Naturligtvis mår vi inte bra av att i längden alltid grotta ner oss i det negativa och alltid se saker ur ett pessimistiskt perspektiv men det finns en fara i att alltid upphöja positiv psykologi till en evig sanning. Om vi enbart var uteslutande positiva och aldrig hade känslor av  tvivel skulle vi inte utvecklats.
Negativa känslor är lika viktiga för oss som de positiva!

När samhället  har format en hel industri kring föreställningen om att du kan tänka dig glad i form av massutskick i all media med feta rubriker så som ”Tänk dig frisk” eller ”Påverka ditt liv med positivt tänkande”, kurser i positivt tänkande, inspirationstal mm tar det ansvaret från samhället och lägger det på den enskilda individen. Det ger  många gånger motsatt effekt och orsakar ofta en stor skuldbeläggning hos den person som inte ”lyckas” tänka sig ur en depression eller tänka sig frisk från cancer.

Vårt samhälle försöker inbillar oss medborgare att en positiv attityd är viktigare än att klaga över orättvisor – Det är rätt sjukt!

negKom att tänka på en gång när min son var liten, ca 4 år, och vi satt och läste en saga om optimister och pessimister. Han ställde lite följdfrågor om vad en optimist var och vad en pessimist var och jag förklarade så gott jag kunde så att han skulle förstå. Han tänkte en stund och så sa han
– ”Mamma, då tror jag att jag är en pessimist”.

Han la ingen värdering i om det var bättre att vara pessimist eller optimist utan konstaterade detta helt utan den förståelsen. Hur många av oss skulle ens kunna snudda vid tanken på att vi skulle kunna vara något så fult som en pessimist??? 🙂

 

Vecka 9

Måndag:
Upp och iväg till arbetet. 23 mil i bilen denna dag men bara det inte blir flera gånger i veckan så funkar det bra. Väl hemma igen var det bara att laga lite mat till mig och sonen (så skönt att han är hemma igen) och sen så iväg till gymet och träna samt den obligatoriska pratkaffen efter träningen innan det var dags att ta kvällen.

Tisdag:
Vaknade upp till en strålande sol även idag (eller ja, det var ju en sanning med modifikation, solen kom lite senare på dagen), underbart vad den gör med humöret i vart fall 🙂 Revision idag på arbetet och den gick bra som vanligt, skönt! Till sopstationen med en massa gamla tidningar, iväg till VV och sen var det bara att dyka ner i tvättstugan resten av kvällen.

Onsdag:
Uj vilken lång dag, åtta på morgonen till åtta på kvällen, men en väldigt rolig och händelserik dag först på en högstadieskola och sen på ett möte med länets HSO. Väl hemma är soffan min bästa vän.

Torsdag:
Ännu en lång dag, nio på morgonen till halv nio på kvällen . Smet ifrån en timma på jobbet förut och åkte och lämnade lite plasma. Sen var det bara på’t igen med en lång information i en anhörigträff. Fick en helvetiska huvudvärk efter det och hoppades in i det sista att den skulle ge med sig men inte då och sen blev det för sent att ställa in studiecirkeln vi påbörjade förra veckan, var bara att köra trots att jag hade så ont så jag knappt kunde tänka – Studiecirkeln blev oxå därefter 😦

Fredag:
Jobbade hemifrån på förmiddagen med att fixa inför den sista delen av volontärutbildningen som går av stapeln under lördagen och söndagen. På eftermiddagen var jag till Ciara. Vi fikade och uppdaterade varandra om den senaste veckan, önskar verkligen att vi kunde bo grannar igen så att vi kunde träffas oftare och mer spontant. Lämnade Alice hos henne då jag arbetar hela helgen. På kvällen kom dottern och hennes lillasyster hit och jag bjöd på tapas (har inte riktigt fått in att göra liiiite av varje rätt utan det kändes mer som ett spanskt julbord – massor av mat) Såååå mysigt att ha dem här en hel kväl ❤

Lördag:
Upp tiiiiidigt tiiiiidigt, 04.50, för att åka upp till Lindesberg och hålla sista delen av volontärutbildningen. Alla som skulle vara på utbildningen kom och var riktigt engagerade, riktigt roligt! Sov över på Stadshotellet i Lindesberg då dagen blev lång och skulle vara där tiiiiidigt på söndagmorgon också.

Söndag:
Blev mäkta imponerad då jag kom ner efter en natt på ett folktomt hotell och möttes av ett dignande frukostbord. Där hade de dukat upp på samma sätt som om det var fullbelagt, helt klart hög ”åka tillbaka faktor”. Kom hem vid fyra-tiden på eftermiddagen efter att ha avverkat sista dagen på vår volontärutbildning och slängde mig i soffan ett par timmar innan jag åkte in till Ciara i grannstaden och hämtade hem Alice. Sonen missade sista bussen hem från Göteborg och kommer väl hem i morgon istället.

stadshotell

Små barn vs Stora barn

Konstig känsla det där att inte längre behöva passa in mina tider för att passa familjen eller barnen längre – De har blivit stora.

Visst har det varit så snart ett år men det är först nu som det börjar sjunka in. Nu för tiden behöver jag inte längre stressa hem från jobbet för att fixa maten eller inte behöver skynda mig hem efter träningen längre. Naturligtvis måste jag fortfarande finnas tillgänglig för sonen som bor hemma men inte alls på samma sätt som förut.

Känns verkligen lite konstigt, tänker fortfarande tanken på att jag måste skynda mig hem men sen kommer nästa tanke på en gång – att det behöver jag ju inte längre. Känns både skönt och lite konstigt skrämmande på samma gång.

bettyboop3

Vecka 8

Måndag:
Dagen flöt på utan större krockar. Sportlov här denna vecka och sonen åkte till flickännen i Lidköping igår så kvällen blev lugn tillsammans med Alice i soffan på kvällen.

Tisdag:
Var iväg med tjejen som praktiserar hos mig till Nora och höll en information om brottsofferjourens verksamhet inför socialchef och ordförande i socialnämnden, hoppas det visar sig på ett positivt sätt i kronor och ören när vi gör vår ansökan. Hem till dottern på kvällen och tittade till hennes kisse Gibson. Den odågan hade dragit ut allt skräp ur skräpkorgen i badrummet :/

Onsdag:
Huvudvärken är tillbaka igen. Två låååånga möten under dagen varav det ena kändes som om det gick lite framåt 🙂 . En högstadieskolan inbokad för information om brottsofferfrågor och brottsofferjouren, ska bli kul! Var iväg och tränade på kvällen – Skönt! En liten sväng hem till dottens kisse idag igen och även idag hade den lilla odågan dragit ut skräpkorgen på golvet, tur att hon kom hem idag, tror hon var efterlängtad.

Torsdag:
En lång dag idag. Svårt att hinna med allt som ska göras på arbetet. Dagen avslutades med en studiecirkel i ”Brottsoffer + Funktionsnedsättningar”, spännande att få lära mig mer om just denna dubbla utsatthet.

Fredag:
Äääääntligen fredag! BROTTSOFFERDAGEN idag så som det är varje år den 22 februari. Vi var i Nora kommun och delade ut information om vår verksamhet. På eftermiddagen tog jag ledigt och bara njöt av att vara med mig själv.

Lördag:
En dag helt utan inbokningar. Avskyr att ha tider att passa när jag är ledig, känns som arbetet så fort det finns en planerad aktivitet. Pappa kom på förmiddagen – kul, det var längesen han var här. På eftermiddagen  var jag ner på stan med en vän, fikade, fyndade och kollade på folk 🙂

Söndag:
Vaknade jättetidigt. Tycker om att vakna tidigt på lediga dagar, känns som om jag får ut mer av min lediga tid då. Tittade på film, promenerade med Alice, tittade på film och promenerade med Alice och så fortsatte dagen ända till kvällen då jag hämtade hem sonen igen. Känner mig verkligen utvilad efter en dag helt ensam. Känns ju lite knäppt men jag ääääälskar verkligen sånna dagar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När hjärtat snör ihop sig

Tittar på min lilla gosevovve Alice och känner en oerhörd glädje och tacksamhet över att just hon finns i mitt liv. Tänker ibland på den där första tiden när hon kom, hur jag laddade och förberedde mig innan (se här) och hur de första veckorna blev.

modell 767

När hon kom var hon såååå försiktig och det växte aldrig riktigt bort. Efter de första dagarnas mycket osäkra lilla bebis Alice blev hon säkrare inne och fick riktiga valprus (se här) och sen kom den stora chocken då hon en dag efter någon vecka hemma hos oss blev helt täck med otäcka kliande utslag.

Dessa utslag var hemska och jag sökte genast veterinärvård för henne. Veterinären på kliniken här i stan blev så bekymrad att hon började prata om att det inte var värdigt för henne att leva vidare och att hon skulle behöva medecinsk vård hela livet. Jag var helt chockad när jag kom ut från kliniken och visste varken ut eller in. Efter ett par tre månader med tabletter, specialkost och specialmedel att tvätta och smörja henne med försvann äntligen de där otäcka utslagen. Nu äter hon vad som utan att reagera nämnvärt, skulle kunna kalla henne glufs glufs (om man bortser från att hon inte alls vill äta hundmat).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När man har det så gott tillsammans som vi har vill man inte gärna tänka på slutet och hur det kommer att bli. Läser en blogg där de har en liten kines, Buzz, som liknar Alice väldigt till utseende. Buzz har fått cancer och de har gått i valet och kvalet om de ska strålbehandla honom eller inte. Igår genomgick han sin första strålbehadling och är idag riktigt medtagen. Läser hennes inlägg och hjärtat snör ihop sig i bröstet – Fy vad hemskt när någon nära kär blir sjuk oavsett om det är en människa eller ett djur!

Snö

Fy vad trött jag är på all snö!

Vet inte varför denna vinter känns som om den aldrig tar slut. Kanske kan det bero på att snön kom redan i slutet av november och det är läääääängesen nu.

Jag vill ha vår!

images